Att kommunicera

Ett tydligt tecken på att jag börjar tillhöra gamlingarna här på kontoret är att jag, när jag nämner ordet ”fax”, möts av undrande blickar från mina kollegor runt fikabordet. Fax, vadå? Skämt åsido, de flesta vet vad en fax är, men färre minns den lyckligtvis korta tid då faxen var ett av våra viktigaste kommunikationssätt. Det känns nästan lite overkligt när jag tänker på det idag och jag längtar inte tillbaka.

E-post, eller mäijl, som alla andrar kallar det, är vår tids vanligaste sätt att kommunicera… och det är inte alltid så lätt. Det finns en massa oskrivna lagar har jag lärt mig. ATT ANVÄNDA VERSALER ÄR ATT SKRIKA. Att markera meddelandet med hög prioritet är otrevligt och bör undvikas. Likaså att begära läskvitto tydligen.

En annan sak som jag lärt mig under åren är att det som skrivs gärna misstolkas som negativt. När man rent fysiskt, eller i telefon, samtalar med en person hör man nyanser i rösten hos den man talar med och kan på så sätt avgöra sinnesstämning, nivå av stress etcetera. Ett e-postmeddelande är mer ”nollat”, och ängslig som man är hamnar det som står skrivet gärna i en negativ tolkning snarare än i en positiv sådan. Det blir lätt fjärilar i magen helt i onödan.

Hur och vad man skriver i ett e-postmeddelande är något som vi pratar mycket om. Vi har som regel att man alltid försöka vara tydlig, att vid långa meddelande skriva en sammanfattning i början och att, viktigast av allt, vid viktiga ärenden följa upp med ett telefonsamtal för att kontrollera att informationen nått fram och att den blivit förstådd. Sen är vi såklart alltid artiga och trevliga. Alltid.

Att titta in i kristallkulan är alltid spännande. Hur kommer vi att kommunicera om tio, tjugo år? Vi som lever i denna tidsålder är ju faktiskt med om en digital revolution. Det jag såg i science fiction-filmer på 1980-talet är vardag idag. Röststyrda strömbrytare, robotgräsklippare och kylskåp som talar om för dig när mjölken har blivit för gammal. Välkommen du nya vackra värld.

Flygande bilar är väl egentligen det enda som inte finns ännu, men japanerna är på god väg… eller ja. Så imponerande ser det inte ut än så länge, men vem vet. Snart kanske vi är där.

Viktigt att komma ihåg i allt detta är att den mänskliga hjärnan är densamma som för flera tusen år sedan. Den teknologiska utvecklingen rusar fram medan evolutionen, vid en jämförelse, nästan står stilla. Vi är människor, med alla de förmågor och brister som detta innebär, och vi måste anpassa oss efter det.

Ett e-postmeddelande är att sätt att kommunicera mellan människor, inte en avstjälpningsplats för information.

Magnus Jansson
Projektchef/Arkitekt MSA/Certifierad tillgänglighetssakkunnig/Kontrollansvarig, behörighet K

‍